Stamtavla    Resultat     Parning

Toyamikis Princess Èowyn ”Eo”

Att Eo kom till mig (Michaela) var en slump men ändå välplanerat på ett konstigt vis. Jag funderade länge på vad för typ av hund jag skulle ha. Jag hade vid den tiden en stor flathane (Kenzo) som jag tävlade aktivt med i elitlydnad och agilityklass 2. (Agilityn började jag inte med förrän Kenzo var 5 år). Vi spårade i perioder  och var uppflyttad till lägreklass spår och godkänt anlagstest i viltspår. En riktig guldklimp att träna och tävla med såhär i efterhand.  

Nästa hund skulle ha samma typ av motor men inte så stor och inte hane då jag hade en del problem med hanhundsaggressivitet och väldigt trött på allt revirmarkerande överallt. Jag hade även fått barn och hade inte samma tid och motivation som förut så nästa hund skulle vara liten, tik och arbetsvillig om jag ville återuppta träning och tävling men även kunna vara en sällskapshund om jag inte hann med eller inte fick min motivation tillbaka. Jag kunde verkligen inte hitta en mer perfekt hund än sheltien (än så länge). Jag letade efter bra tänkbara hundar tills en dag Eva Bertilsson tipsade mig om att familjen Kosinski ville ha en fodervärd till en tänkt kull vintern 2004. Jag tog genast kontakt med dem. Det visade sig att deras tik Toya precis var parad och det väntades valpar.

De skickade kort under tiden valparna växte och jag hade redan blivit kär i nummer ett som hon då hette. När valparna var fyra veckor så tog jag och Eva E6 expressen till Oslo centralstation och där mötte Kirsten upp oss. När vi kom in genom dörrarna så kom tre små ullbollar emot oss. Eo sprang rakt fram till mig och la sig i mitt knä. Det var kärlek vid första ögonkastet . Eo låg hos mig resten av kvällen. Vi stannade över och det första som jag hörde på morgonen var en klumpig valp som kom rusandes in på mitt rum och hoppade i min väska. Hon skulle med mig hem på en gång tyckte hon. På den vägen är det... Det känns verkligen som vi har valt varandra.

 

tillbaks